Dagens bild 19 februari 2020

Är skolmat en religionsfrihetsfråga? Näppeligen!


 

Matval är inte en fråga om religionsfrihet.

Muslimer i Halmstad hotar med en anmälan till DO. Det räcker inte med ett vegetariskt alternativ när det serveras en fläskrätt i skolan. Enligt SVT ”Nour Kiswanson berättar att hon och flera av hennes vänner nu planerar att göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för att pröva om det strider mot religionsfriheten”.

Först en jämförelse.

Förr i tiden serverades endast en rätt i skolan, inget vegetariskt alternativ fanns. För barn till Jehovas vittnen som inte fick äta blodmat fanns inget alternativ när det serverades blodpudding. Dessa barn fick också veta från sina församlingar att korv innehåll blodplasma så de fick hoppa över korven också. Inga föräldrar till dessa barn klagade genom att hänvisa till vår religionsfrihetslag och krävde att kommunen skulle ge dem annan mat då deras egen religion begränsade deras matvanor. Vittnena hade full religionsfrihet, fick gå runt och sälja sina religiösa tidningar Vakttornet och Vakna och ibland lyckades de predika vid dörrarna. De fick även lov att bygga sina Rikets Salar. (Detta upplevde jag som liten grabb)

Politikerna i Halmstad kan ju inte hjälpa att det finns vissa föräldrar som följer vissa uppsatta religiösa regler som begränsar familjernas matvanor.

På samma sätt är det med muslimer de har sin religionsfrihet och de får bygga sina moskéer runt om i landet. De får utöva sin religion när denna inte strider mot landets lagar.

En muslim ger offentligt uttryck för tro genom de fem pelarna, trosbekännelsen, bönen, fastan, allmosan och pilgrimsfärden. Ingen i Sverige försöker att hindra dem att utöva sin tro på dessa fem sätt, föreskrivna i koranen och sharia. De har religionsfrihet. Visserligen tycker arbetsgivare att de inte ska be på sitt rituella sätt under arbetstid. En liten tyst kort bön då de sitter vid datorn har säkert ingen arbetsgivare någonting emot. Men detta duger inte för muslimer för sharialagen har 284 olika lagparagrafer som reglerar hur denna rituella bön ska utföras, det måste vara i speciella rum med bönemattor, vad man ska säga i bönen, hur man ska röra på sig, vilken riktnings man ska ha. Formen är ofta viktigare än innehållet. Har du fel riktning gäller inte bönen säger en lagparagraf i sharialagen. Men sharialagen säger också att har man missat någon bön under dagen kan man be ikapp sig senare.

De har liksom andra människor frihet att begränsa sina matvanor. Samhället styr dem inte.

Islam utövas genom att man följer en mängd lagar som styr vardagen, sharialagen och den är motsatsen till Sveriges Rikes Lag vilken i regeringsformen säger att landets ska styras med respekt för människors frihet. Människor från andra länder har med sig sin kultur, sin religion och sin sharialag som är en konkurrent till Sveriges Rikes lag. Denna sharialag begränsar handlingsutrymmet under vardagen genom att bestämma hur de ska klä sig, hur de ska titta på varandra, hur äkta makar ska titta på varandra när de inte har alla sina kläder på sig, vilken mat de ska äta, vilka böner de ska be och hur ofta de ska be, vem som ska bestämma vilken person ungdomarna ska gifta sig med, att de får lov att gifta sig så tidigt som vid pubertetens början, vilka musikinstrument de får använda, att de inte får  skratta som de vill. Begränsningarna är mer framträdande för kvinnorna, de måste fråga sina män om lov att få gå hemifrån, får inte ta motsatta könet i hand vi hälsning.

Om föräldrarna inte vill att deras barn ska äta fläskkött finns ett fullgott vegetariskt alternativ. De har även frihet att skicka med sina barn ett paket med halalmat om de så tycker. Nu tycker vissa föräldrar att det är diskriminering att det inte finns ett icke vegetariskt alternativ, hotar med DO och vår religionsfrihetslag.

De har inte fattat vad som menas med religionsfrihet. De har full religionsfrihet. De får utöva islam så länge det inte strider mot våra lagar.

De har religionsfrihet att begränsa sina barns matvanor men religionsfriheten innebär inte att skolan måste anpassa sig till muslimers matvanor eller kompensera för föräldrarnas begränsningar av barnens matvanor.

Maten i skolan är inte fråga om religionsfrihet.