Dagens bild 12 november 2019

Ännu en art, grönlandsvalen, som hämtat sig efter att nästan blivit utrotad av jakten, en jakt efter ekologisk olja. Den fossila oljan var ännu inte upptäckt.

I mitten av 1700-talet hade man i USA börjat använda valolja som gjordes av valspäck i stor skala. Valolja användes till tillverkning av stearinljus och industrialiseringen krävde belysning varför efterfrågan på valolja ökade och därmed även jakten på valar ökade kraftigt på 1800-talet. Detta drabbade grönlandsvalen hårt.

 


Under 1700-talet och 1800-talet var det en stor slakt på Grönlandsval. Se diagrammet nedan, det undre. Detta diagram går fram till 1800-talet och fångsterna minskade ända fram till 1831. Därefter upphörde de kommersiella fångsterna. Grönlandsvalen förklarades officiellt utdöd runt Svalbard 1911.

I början på 1600-talet beräknades populationen av valar som fanns från östra Grönland – Svalbard -Barents Hav till omkring 50 000. Det finns ytterligare tre populationer av Grönlandsval.

Kring Berings Sund och Alaska som är den största idag, men som allra minst beräknades till ca 3000 individer. Nu finns det ca 17000 enligt vissa uppgifter. Denna population har tredubblats sedan 1978. De andra populationerna är mycket små, kring Svalbard max ett par hundra men det ökar. (Hur många det finns i olika populationer verkar vara lite motsägande)

Diagram nedan för återhämtning av denna population Kring Berings Sund.

Några årtal i jakten på Grönlandsval i östra Arktis

Hur kunde då dessa arktiska vatten föda en sådan stor population av Grönlandsvalar på exempelvis 1700-talet.

Det var mer öppet vatten kring Svalbard under perioder på 1700-talet än under 1800-talet vilket var positivt för Grönlandsvalen. Mer öppet vatten betyder mer planktonproduktion och mer småräkor som valarna silar och äter. Mellan 1680 – 1790 var sommarisranden i Arktis längre norrut något som det även är idag.

https://polarresearch.net/index.php/polar/article/view/2254

I denna artikel sägs det också att ”The peak of the Spitsbergen whaling period, between 1680 and 1790, coincided with an era during which the minimum (August–September) ice edge was north of 80N for extended periods, a situation similar to that observed during the last 15 years (Fig. 2). The subsequent near extinction of these whales coincided with a period of rapid expansion of the autumn ice edge from around 1790, when the border of the minimum sea-ice cover expanded some 500 km southwards to around 76N within a few years (Fig. 2)”.

Se också

https://notalotofpeopleknowthat.wordpress.com/2016/02/23/svalbard-sea-ice-and-european-whaling-in-the-18thc/

Var då Grönlandsvalen kring Svalbard helt utrotad i slutet på 1800-talet eller var det kanske så att med klimatförsämringen och mer is så försvann dessa valar till annat område?

https://www.researchgate.net/figure/fig2_248803099