Dagens bild 28 november 2018

Fynd av växtplatser för stora ekar upp i fjällvärlden där det nu bara finns fjällbjörkskog. Fyndplatsens höjdnivå är omkring 500 meter över ekens naturliga nutida trädgräns i södra Norrland. Det var varmare förr i tiden.


Kanske kunde man påträffa ekar liknande denna uppe i fjällvärlden.

Läs artikeln ”När eken växte vild i fjällen – en varmare och rikare tid”
Text och foto: LEIF KULLMAN

På platsen mitt i bilden påträffades kraftig ekbark. Se och läs mer

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1203145/FULLTEXT01.pdf

Citat från artikeln.

”Rent intuitivt är det svårt att tänka sig att eken en gång i tiden vuxit i den karga och utsatta miljö som idag präglar fyndplatsen. Skillnaden i utbredning mellan då och nu kan med viss försiktighet översättas i temperaturförändring. Utgångspunkten är då att temperaturen under sommarmånaderna rent generellt avtar med 0,6 °C per 100 meters höjdstigning. En höjdskillnad på 500 meter, som i detta fall, skulle innebära att somrarna för 8000 år sedan kan ha varit omkring 3,5 °C varmare än idag. Med hänsyn tagen till en kontinuerligt avkylande landhöjning bör sistnämnda siffra reduceras till 2,2 °C. Det är en tolkning som överensstämmer väl med kvantitativa klimatrekonstruktioner baserade på tallens trädgränsutveckling i samma område (Kullman 2012b, Kullman & Öberg 2015). De aktuella resultaten visar att vegetationshistorisk forskning inte längre kan baseras enbart på pollenanalys, en metod vars användare hittills ofta ansett sig ha tolkningsföreträde i hit hörande frågor (Barnekow 1999, Birks m.fl. 2005). Megafossilanalys ger ett ”skelett” av säkra hållpunkter, på vilka pollenanalytiska tolkningar kan ”hängas” för att ge en mer fullständig och kvantitativt trovärdig bild av vegetationsutvecklingen (Kullman 2008b). Frågan har aktualiserats under senare tid då det visat sig att pollenanalys har misslyckats med att upptäcka att granen var en tidig invandrare i Skandinavien, vilket visats med daterade makro- och megafossil (Kullman 2002, 2008b).”