Följande intressanta information är hämtat från en uppsats gjord vid Lunds Universitet kallad ”El Niño Southern Oscillation och dess atmosfäriska fjärrpåverkan av Mattias Ullman 
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1332939&fileOId=1332940

Vi saxar från den senare delen av uppsatsen där han skriver:

”Redan 1904 kunde en sir John Eliot, en brittisk meteorolog verksam i Indien sedan 1870-talet, konstatera anomalier(avvikelser) i klimatet. Eliot var väl insatt i indiska monsunsystemet och under hans ledning började man nu även titta på förhållanden över områden som Indiska Oceanen, Nordöstafrika och sydöstra Australien för att kunna förstå vad som påverkade den indiska monsunen.

 Efter några år av misslyckade ”väderutsikter” talade han i efterhand i sina skrifter om åren 1894–1902 som unika. Redan 1908 blev Eliots efterföljare Sir Gilbert Walker ombedd av indiska regeringen att undersöka en eventuell förändring i Indiens klimat och om människans aktivitet var ansvarig för en dylik förändring (min markering). Walkers arbete visade på en naturlig fluktuation i klimatmönster över den indiska subkontinenten, men att människan ej påverkade. Denna förändring i klimatet kan bl a ses i förluster för jordbruk och boskapsskötsel i länderna runt Indiska Oceanen (södra, östra, centrala Afrika, Australien; Mauritius och Indien). Dess vidare påverkan ledde till underskott på nederbörd över de stora slätterna i USA under andra halvan av 1890-talet och torka i norra Kina under 1890-talet. Även studier av trädringar visar på onormalt lite nederbörd i Indonesien 1895–1903, i nordöstra Brasilien under de fem första åren av nya seklet, i sydöstra England under de sju åren innan 1901 samt i centrala och östra Ryssland 1901-1903, vilket orsakade hungersnöd i denna region. I Australien var allmän torka utbredd 1895-1903, i södra Afrika var det extremt torrt och kallt under perioden, speciellt under åren 1902-1903 och i östra och centrala Afrika rådde torka under ungefär samma år.

Eliot sammanfattar (1905) perioden som: ”Det är uppenbart att det under den torra perioden 1895-1901 har förekommit förödande aktioner i stor skala vilka gett upphov till stora generella variationer i lufttryck, förmodligen över åtminstone halva den östra hemisfären. Nuvarande data ger ingen kännedom om den region där motsatta och kompenserade variationer i luftmassa och tryck har förekommit”. Mycket forskning har naturligtvis gjorts kring vad som hände under dessa år och man talar nu om en förändring av flödet i indiska monsunsystemet, som var meridionalt innan 1890, och vilket under perioden 1890-1900 ingick i ett mer zonalt atmosfäriskt flöde. Utöver detta, stärktes dessa skiften av ENSO-lika mönster (Allan 2000).

Nästa stora klimatfluktuation med vidlyftiga konsekvenser för stora delar av klotet skedde under 1920-1930-talen. Under denna tid rådde svår torka under långa perioder i USA, södra Afrika, Australien, delar av Amazonas och östra Kina. Epoken är mest känd för ”The Great Plains Drought” i centrala USA under andra halvan av 1930-talet men även för den svåra torkan i Australien 1939-1945 vilken uppenbarligen är kopplad till den förlängda El Niño-sekvensen 1939-1942. Ifrån 1960-talet, då ett mer instensivt intresse för storskaliga klimatsystem uppkom och utvecklades, och framåt har fokus legat på två olika klimatvariationer; dels torkan i Sahel, dels ”klimatskiftet” för ENSO-faktorer i Stilla Havet.

Under 1970- och 1980-talet uttrycktes stor oro, och gjordes mycket forskning angående den långa torrperioden i Sahel som inleddes 1968. Denna pågick fram till början av 1990-talet och har gett upphov till en debatt huruvida det är biogeofysiska eller storskaliga klimatologiska fluktuationer som är huvudansvariga för den förlängda torkan och klimatförändringen. De flesta verkar dock numer vara överens om den senare som den mer viktiga faktorn, med förklaringar från en förändrad bana i västafrikanska monsunsystemet till förändringar i de större mönstren av interaktioner mellan Atlantluft och hav och globala SST.

Under 1990-talet har dock intresset koncentrerats till de långgående klimatförändringarna i Stilla Havet (Allan 2000).”

https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/12370995

Från ”The Mercury”, Tuesday June 10 1919. En lokal nyhetstidning i Hobart som funnits i 160 år. Artikeln är från ”Sydney Morning Herald”,  July 17, 1918.

of each decade, such as ”threes”, such as 1901-2, and years come in the 1905 and 1908, while the flood

Artikeln renskriven.

PERIODICITY OF DROUGHT.

SOME REMARKABLE FIGURES.

The "Sydney Morning Herald" says: —We recently reproduced a letter which
appeared in the "On the Land" columns of the "Herald" on July 17, 1918, by
Mr. H. C. Darragh, of Lewisham, in which the writer foreshadowed the present drought.

Mr. Darragh founded a theory of drought cycles and wet seasons, and worked out a plan tending to show that the dry seasonearly in 1918 was but a recurrence of previous droughts, expressing the view that the dry spell which set in soon after the middle of the last year would continue until the first two or three months of 1919. This, he predicted, would be followed by good rains, with great rains and floods in 1920. We have since received a number of letters from interested people inquiring as to the nature of Mr. Darragh's drought cycle, and we reproduce his theory in this respect, published in a previous letter to the "Herald" on February 2, 1910. Mr. Darragh wrote on that date as follows:

 "In 1895 I wrote an article in your widely-circulated journal, in which I claimed to have discovered the years in which droughts repeat themselves and the years in which copious rains and floods occur. My idea is this : Droughts recur in the "ones" and "twos" and "fives" and "eights" of each decade, such as 1901-2, and 1905 and 1908, while the flood years comein the "noughts" and "threes," such as 1890, the year of the Bourke flood, and 1893, when there was a great flood at' Brisbane. The 'ones' and "twos" droughts commence in the "ones" and last through the "twos," and break up in the beginning of the "threes", such as 1903, while the "fours" and "fives" begin in the "fours," continuing through the "fives" (such us 1905) and break up in the beginning of the "sixes" (1906). Now, this reasoning has been verified, as the 1901-2 drought came, as did also the 1914-15 drought, and 1900 gave great floods.

Again, in 1910 and 1913 there were big floods, which occurred in the "noughts" and "threes" of the two decades since I wrote the article in the 'Herald' 20 years ago. Going further back, there were terrible bush fires in February 1851 (Black Thursday year), with severe droughts in 1851-52 (the "ones" and "twos"). There were also droughts in 1861-62, 1865, 1868, 1871-72, 1875, 1881-82, 1885, 1888-89, 1891-2, 1895, 1901-2, 1905, 1908, and 1915. All the "ones" and "twos," and "fives" and "eights" in each decade were years of partial or severe drought.

'Now for the "noughts" and "threes," in which heavy and disastrous floods were recorded. I saw an account of 1860 which brought as much as seven feet of rain in some parts, with great floods. A similar experience occurred in 1863, 1870, 1873 (big, floods) 1880, 1883 (not so severe) ; 1890 saw Bourke surrounded by the highest flood on record in that part, and 1893 Brisbane was almost washed away.

Letters appeared in the press in 1916 commenting on the drought of 1914-15, and almost every writer compared thatdrought with previous dry spells ; but not one writer noticed that these droughts recurred in the years I have named, though one correspondent ("Spinifex") pointed out that the "fives" in each decade for the last 30 years were years of drought (confirming my theory), while it was further shown that the droughts in each of the "fives" broke up in February or March of the ''sixes," such as 1886. The ingenious line of reasoning, worked out by Mr. Darragh, certainly possesses points of interest at the present juncture, and as he declared in

July, 1918, that the dry spell wouldextend until the first two months of 1919, when it would break up his prediction would seem to coincide to some extent with the views of the divisional meteorologist and the chief inspector in the Department of Agriculture, as far as the prospect of a break in the  drought this month is concerned.

Mao funderade man mycket över regelbundenheten av torkan och försökte hitta det ultimata mönstret. Det var mycket torka på den tiden.

Regelbundenheten i torkperioder och översvämningar i Indien.

http://www.tropmet.res.in/~kolli/mol/Monsoon/Historical/air.html

Vi kan se att det var mycket torka i Indien kring förra sekelskiftet.

Antal torkperioder I Indien under 30 års intervaller. IPCC hotar med mer torka när världen värms upp, Världen har värmts upp nästan 1 grad sedan slutet på 1800-talet. Denna tanke stämmer inte med Indien. http://www.editoria.u-tokyo.ac.jp/projects/awci/5th/file/pdf/091216_awci/4.3-3-1_CR_India1.pdf

 Vad som gäller är att anpassa sig till dessa regelbundna förändringar.

Australiens torkperioder

Det tycks inte ha blivit värre. Det fortsatte inte lika regelbundet som MrDarragh tyckte sig se.

Afrikas torkperioder

För Afrika hittade jag detta diagram som visar mycket torka i Afrika i början på 1800-talet, -3 är extrem torka. Varför det sedan blev mindre torrt sägs inte. Tyvärr slutade denna 1990. Många artiklar talar om extrem torka på senare decennier. Får väl leta vidare vid ett senare tillfälle. Angående torkan i början av 1800-talet skriver artikeln att de började omkring 1790.

http://www.wmo.int/pages/prog/wcp/wcdmp/documents/bams-d-11-00212_dataset_africa.pdf