Dagens bild 12 september 2019

Den intressanta resan som slutade så snöpligt

Man skulle dokumentera klimatförändringar genom att följa i Ahlmanexpeditionens spår vilken ägde rum på 1930-talet.

Man räknade med att få se smältande glaciärer, att det var isfritt i vattnen runt Svalbard.

Men det gick inte så bra. Fartyget fastnade i isen.

Det var tvärtom mot det man väntade sig.

Ahlman var den berömde svenska glaciologen, ledande i världen under mellankrigstiden. Hur var det då år 1931 på Ahlmans tid med glaciärerna på Svalbard?

En artikel i Svd från år 1938 sammanfattade Ahlmans och andra glaciologers erfarenheterfrån Svalbard.

”Glaciärerna sjunka ihop och draga sig tillbaka, drivisen har minskat så starkt, att man skulle kunna skeppa kolen från gruvorna vid Isfjorden hela året runt, medan detta var möjligt blott under tre månader för något årtionde sedan; djurlivet har intensifierats och sjöfågel övervintrar på platser, som tidigare lågo fullständigt öde, torsken går till i stora mängder, där den förut helt saknats eller funnits endast sparsamt.

Från Grönland mäla de senaste nyheterna, att så litet snö som i sommar har man aldrig sett på ostkusten, och glaciärisen håller på att försvinna ur fjordarna. På södra delen av västkusten har torskfisket åter blommat upp efter att under flera år ha legat nere……….

Den svensk-norska arktiska expeditionen 1931 konstaterade att inlandsisen på Nordostlandet, eller den stora ö som är belägen mellan Spetsbergen och Vitön, var stadd i utdöende. Våra efterföljare inom området,Oxfordexpeditionen 1935-36, icke blott bekräftade detta utan fann även att huvudparten av isen verkligen var död. Genom noggranna undersökningar av den norsk-svenska Spetsbergsexpeditionen 1934 konstaterades, att Fjortonde juli-glaciären, som har en areal av 93 kvkm, under vintern 1933-34 tillfördes 79 millioner kubikmeter vatten i form av snö men att den sommaren 1934 förlorade 113 millioner genom smältning. Ett sådant deficit på 34 millioner kubikmeter i glaciärens materialhushållning eller budget är så stort, att fortsatte det under de närmaste decennierna, skulle glaciären icke längre existera i sin nuvarande utformning. Liksom flertalet andra glaciärer har Fjortonde juli-glaciärens ismassa för varje år blivit allt tunnare och dess kant har varit stadd i tillbakagång. Redan för ett kvartsekel sedan påpekade prof. G. De Geer, att de ändmoräner, som förekomma icke långt utanför de nuvarande glaciärbrämen, markera deras största utbredning sedan istidens slut. Detta stadium var för åtminstone ett stort antal av Spetsbergens glaciärer rådande så sent som under första hälften eller mitten av 1800-talet………

Detta är dock intet mot vad Spetsbergen har att uppvisa. Sedan 1918 har medeltemperaturen under vintern stigit med hela sju grader, och medan man förr hade ända till 50 köldgrader kommer man nu sällan lägre än till 30 grader. I förhållande till medeltemperaturen sedan 1860-talet är förändringen särskilt för februari månad ännu mycket större. För sommaren har däremot temperaturökningen varit betydligt mindre.

Vad var då orsaken till den klimatförändring som på den tiden kallades klimatförbättring?

Denna artikel i Svd som faktiskt ärskriven av Ahlman själv fortsätter så här:

”Ett par tyska forskare ha också påvisat att under perioden 1911–20 en ökning av aktiviteten i atmosfären ägt rum i förhållande till föregående decennier, och att denna ökning under tiden 1921-30 blivit ytterligare förstärkt och sträckt sina verkningar ända upp till de höga breddgrader, på vilka Spetsbergen är beläget. Denna ökade aktivitet i lufthavet har sin närmaste orsak i en sänkning av lufttrycket inom de områden, där Island ligger, och en ökning av detta tryck omkring vändkretsarna. De därmed följande förstärkta vindarna kunna väl tänkas både ha satt större fart på Golfströmmen, så att mer värme och saltare vatten av den förts upp ända till Spetsbergen, samtidigt som den direkt med vindarna framförda värmemängden från sydligare breddgrader till nordligare blivit mer omfattande.”

Golfströmmen med dess vindar styrs av vad lågtrycken finns och då ledde detta till att mer varmt och salt vatten fördes upp mot Svalbard.

Läs hela artikeln här
https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen

Medlemmarna i dagens expedition med M/S Malmö hade kanske tänkt att få se samma sak som glaciologerna så på 1930-talet men i stället fångades de av isen. De räddades med helikopter.

Mer att läsa om Ahlman
http://lagmansnatursida.se/scroll/Klimatforbattringarna%20och%20Hans%20W.pdf