Dagens bild

Då jag besökte Australien på 80-talet träffade jag en biolog som berättade för mig om vetenskapliga studier på Australiens djur av vilka många är nattlevande. Jag fick veta av honom att man hade studerat dessa djur och fått förståelse för deras ekologi och det hade kostat mycket och varit tidskrävande och det förstår man när det gäller speciellt nattlevande djur. När man var färdig med dessa studier upptäckte man att det hade varit mycket lättare att man hade frågat aboriginerna om dessa djurs ekologi för dessa människor som levde med naturen kände till dessa djur. Man kunde ha sparat mycket möda och besvär.

Nu tycks samma sak upprepa sig uppe i Arktis. Forskarna har studerat isbjörnar och försökt räkna och det ska sägas att det är inte lätt att räkna dessa djur som är ensamlevande för det mesta och som rör sig över mycket stora ytor. Man har en metod med fångst och återfångst av märkta djur för att se hur stor sannolikheten är att samma djur återfinns.

Inuiterna har länge talat om att det är många isbjörnar men forskarna har inte velat lita på dessa människor. Nu sent omsider har man blivit tvungna att erkänna att dessa inuiter hade rätt. Människor som lever med naturen brukar ha god förståelse för denna.

Tänker även på min morfar som var skogsbonde. Han sa alltid att ”björken göder skogen”. Med andra ord att det är positivt att björk och gran får växa upp tillsammans, det blir ett bättre resultat. Detta bekräftades vetenskapligt långt senare och jag såg artiklar som publicerades om detta då jag själv läste biologi på 80-talet i Gbg.

Äntligen an artikel där inuiterna får komma till tals. Det har visat sig genom flygspaning på flera områden att inuiterna hade rätt gentemot forskarna som tillämpade fångst- återfångstmetoden. Av de tretton populationerna som granskas i artikeln så var det sju där inuiter och forskare kommit till samma slutsats, isbjörnspopulationerna ökar. I fem populationer hade inuiterna och forskarna olika åsikter men i två av dessa kring Hudson Bay visade flygspaning att inuiterna hade rätt. I en population hade inuiterna och forskarna samma uppfattning nämligen att populationen minskade. Det var Kane Basin, en nordlig population.

På kartan nedan är Kane Basin inringat med röd ring. Den arktiska isen är som minst i mitten av september. De två sydligare populationerna ökar speciellt Davis Strait.

Isen idag. Gott om is i Kane Basin.

I den sydligaste delen av området väster om Grönland är det fortfarande mycket öppet vatten. Davis Strait är inringat med rött. I denna sydliga del med mer öppet vatten en längre tid på året har isbjörnarna ökar mycket mer än i den nordliga Kane Basin där isbjörnarna minskat vilket också inuiterna lagt märke till.

Följande kunde läsas redan 2007 i The Telegraph om Davis Strait och här är inuiterna och forskarna överens, populationen ökar.

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/1545036/Polar-bears-thriving-as-the-Arctic-warms-up.html

Denne Mitch Taylor är en av författarna till den artikel i ”Ecology and Evolution” som fick mig att skriva detta inlägg. Om honom kan du läsa här. En person som vågade gå mot strömmen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Mitchell_Taylor

https://polarbearscience.com/2017/10/24/death-of-the-polar-bear-as-climate-change-icon-validates-mitch-taylors-skepticism/

Det är nu dags för WWF och andra lobbyorganisationer att erkänna att isbjörnarna klarar sig bra trots att sommarisen är mindre utbredd än tidigare. Dags att sluta med att lura ungar och andra att bli isbjörnsfaddrar.

http://www.wwf.se/insamlingsportal/fadder/isbjrnsfadder/1464931-isbjrn-start-b

Kanske kan man dra en slutsats när man granskar de tre isbjörnspopulationerna länga Grönlands västkust. Den nordliga Kane Basin med mer istäcke minskar enligt både forskare och inuiter. Den mellersta Baffin Bay minskar enligt forskare men ökar enligt inuiter. Den sydliga Davis Strait med mest öppet vatten ökar enligt båda grupper.

För mycket is är inte bra för isbjörnar.

Kanske ska jag skicka med en brasklapp, har kanske jakten varit större i Kane Basin?