Gott om starar i trädgården vid månadsskiftet, letande efter daggmaskar. Stare är en fågelart som minskat med minskande djurhållning på landsbygden. Många arter i vårt land är beroende av det traditionella jordbruket. Den förändring vi haft på landsbygden har påverkat många arter negativt. Komockorna har minskat, En komocka är full med insekter. Det korta betade gräset finns det också mindre av.

Fick även höra från en ornitologivän att starar finns det mer av i år. Låter trevligt.

Om du vill veta mer om människans stora betydelse så rekommenderar jag en läsning av http://lagmansnatursida.se/projektarbeten/kajsa%20mangfald.pdf

Om staren och dess problem kan du läsa här: artfakta-stare

Det står att det även är brist på boplatser jämfört med förr i tiden, inte så många ihåliga träd i dagens läge.

Detta är nonsensargument som jag alltid hört från fågelskådare sedan jag var ung. För över hundra år sedan fanns det inte alls mycket skog i den södra halvan av Sverige, än mindre ihåliga träd. Det var enorma områden med ljunghedar, resten var skräpskog för några miljoner djur betade i skogen. Dessutom svedjebrukade man mycket på småländska höglandet.

Hur såg det då ut på stora områden i västra Sverige? Börja med att titta på bilden nedan. En natur full med ihåliga träd?

Ser du några träd? Bilden visar trädplantering 1922 i Västsverige.

Ett sätt att uttrycka det är att säga att hela södra halvan av Sverige var som en en stor kohage, ett parkliknande landskap med i bästa fall gles skog. Inte bara betesdrift utan svedjebruk och ljungbränning såg till att hålla tillbaka skogen. Det var ett helt annat landskap än det Sverige som vi är vana vid.

Mer om detta kan du läsa om i http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/10/nilsson2.pdf en artikel med titeln ”Utmarksskogen förr i tiden – Uppgifter från Linnés hembygd” av Sven G Nilsson.

En annan rapport som är läsvärd har titeln ”Landsbygden under 1700-talets första hälft” Se länken

http://www.ksla.se/anh/files/2012/06/4.-Landsbygden-under-1700-talets-första-halft-sid-22-50.pdf

En stor teckning på s 24-25 visar det nästan trädlösa bondelandskapet. Om utmarken sägs det ” Utanför dessa låg utmarkerna. De användes som betesmark men där kunde också växa skog.”

Om Skåne skrivs det att även buskar var försvunna.

Om Uppland läser vi.

Detta var bara ett par exempel.

Då jag var en ung grabb på 1960-talet brukade jag ströva omkring i de stora skogar som fanns i närheten där jag bodde i Västsverige och en massa döda ihåliga träd fanns det inte. Närmaste grannen som då var i sjuttioårsåldern berättade för mig att då han var ung vid sekelskiftet fanns inte denna skog utan man kunde så väldigt långt. Skogen var 50 – 60 år.

Min farsa och andra bönder som eldade med ved tog ju skräpträden till ved först. Samma sak ägde rum tidigare vilket också nämns i de rapporter som jag hänvisar till.

I Norrlands inland fanns Europas sista stora skogsreserv. Den strök med mellan 1850 och 1900 för den behövdes för Europas industrialisering. Runt i Europa var skogen slut i slutet på 1700-talet, det var energikris och kolet som gjordes om till koks räddade de få kvarvarande skogarna.

Så en rätt motivering till att sätta upp fågelholkar ska vara att ”då blir du en positiv miljöfaktor för andra arter.”